Luftens väg
Vi andas för att få in syre i kroppen och för att bli av med koldioxid. Vid andning passerar luft näsan och/eller munnen. Vi andas ungefär 12 gånger per minut, barn andas betydligt snabbare. Inandningen kräver muskler som hjälper till, utandningen sker spontant.
Övre luftvägar: Från näsan/munnen ner till stämbanden, d.v.s. näsa, svalg
Nedre luftvägar: Från stämbanden ner till lungorna, d.v.s. luftstrupe och lungor.
- Näsa
Inne i näshålan finns massor av veck och små flimmerhår. Luften renas, värms och fuktas så att när den är ”lagom varm” när den når lungorna. Får patienten en trakeostomi försvinner dessa funktioner i och med att luften andas in direkt på halsen. - Struplock
Vid sväljning fälls struplocket ner över luftstrupen. På så sätt skapas ett lock för att skydda så att maten inte åker ner i luftstrupen. Ibland hinner inte struplocket med även på friska personer, vi sätter i halsen och hostar kraftigt. - Matstrupe
Matstrupen ligger bakom luftstrupen. Väggen mellan luftstrupen och matstrupen är tun och elastisk. När man sväljer ner mat i matstrupen buktar matstrupen fram mot luftstrupen. - Stämband
För att kunna tala krävs att luft passerar mellan stämbanden. När vi pratar eller hostar spänner vi stämbanden så att de öppnas och stängs. För att kunna andas in behöver stämbanden vara öppna. - Luftstrupe
Luftstrupen är ett ca 10 cm långt rör som leder luften ner i lungorna. Framsidan av luftstrupen består av hästskoformade broskringar. Väggen baktill är tunn och elastisk, matstrupen ligger tätt bakom.
Ytan är klädd med slemhinna, och på denna sitter små flimmerhår som för sekret uppåt upp mot munnen där vi vanligen hostar upp och sedan sväljer ner det. - Lungor
Luftstrupen delar sig i två grenar, ett rör till varje lunga. Grenarna (bronkerna)delar sig i allt mindre rör (bronkioler). Längst ut sitter lungblåsorna. Lungblåsorna är omgivna av blodkärl. Syret från luften tas upp av blodkärlen, och koldioxid som är kroppens restprodukt lämnas av och följer med luften ut.